Min pappa flydde undan ryssarna januari 1944. Färden gick i en öppen båt över finska viken. Det var januari och han var tvungen att välja en molnig natt med så lite månsken som möjligt, han var också tvungen att välja en dag med mycket blåst.
De ryska patrullbåtarna gick utanför kusten med sökarlampor och ville inget annat än att hitta båtar som var på flykt.
Anledningen till min fars flykt från Estland var att ryssarna ”sög upp” allt som fanns i ungdomsväg för att sätta in som kanonmat mot tyskarna som sakta drevs tillbaka. Lite som att ryssarna skulle inta Sverige och ta allt som fanns i ungdomsväg och sätta in i fronten mot ett annat motståndarland.
Jag brukar tänka på min far när jag fryser, men jag har nog aldrig frusit så mycket som han när han flydde undan ryssarna den där januarinatten.
Estland blev annekterat av Ryssland och min far trodde aldrig att han skulle få uppleva ett fritt Estland under hans livstid. Nej, han trodde aldrig att Estland skulle bli ett fritt land igen.
Under andra halvan av 60-tal började ryssarna lätta upp sina regler lite. De behövde västvaluta och en viss turism under övervakning tilläts.
Under sent 60-tal chansade min far med att skriva till sina föräldrar. Han provade med samma adress som han som barn hade. Han skrev; ”Jag lever i Sverige, är gift och har fyra barn.” Han skrev sedan sitt namn och adress baklänges för att försvåra för ryssarna.
Ni kan tro att det blev glädje i den lilla byn Kavastu. Drygt 25 år efter flykten kom brevet som bekräftade att han levde. Tyvärr fick inte min farmor det beskedet, hon hade redan gått bort.
År 1971, exakt 27 år senare, kunde min far återvända till Estland för första gången efter sin flykt därifrån. Och året efter, som 10-åring, satte jag min fot i Estland, eller Sovjetunionen som det officiellt hette då, för första gången.
Jag minns att båten till Tallinn gick från Helsingfors och att det inte var särskilt många passagerare ombord. Jag minns också den rigorösa genomgången i tullen som tog oss tre timmar att komma igenom.
Jag minns att det fanns mängder av motorcyklar med sidovagn som rullade på gatorna. Jag kommer även ihåg att alla lastbilar var grönmålade med vitmålade ryska bokstäver baktill på lastlemmen.
Hiss hade jag inte åkt särskilt mycket i mitt liv och att få åka prova det var spännande, så pass att jag åkte hejvillt på egen hand när mina släktingar och föräldrar satt på hotellrummet och pratade.
På varje våning satt en ”gumma” vid ett skrivbord. Hotellet hade 22 våningar så det gick åt många gummor. Det konstiga var att hissen inte stannade på en våning trots att man tryckte in våningsnumret.
Pappa förstod givetvis att hotellrummen var avlyssnade och att de inte skulle prata om något känsligt där. Det gjorde man istället ute i parkerna.
På senare år har jag varit på spionmuseet som öppnats i samma hotell i Tallinn. Varje ”gumma” noterade allt och alla som rörde sig i korridorerna och rapporterade direkt till ”spionvåningen”, den våningen som inte hissen stannade på. Kan tro att de hade ett styvt jobb med mig som gillade att åka hiss och utforska våningarna.
På museet visades även optiken och ljudupptagningsutrustningen de använde. Otrolig optik redan på den tiden. Carl Zeiss-objektiv stort som en knappnål men med upptagningsområde om 180 grader. De stacks igenom små förgjorda hål från grannrummet som de såg till att vara outhyrda.
Restaurangen låg på den 22:a våningen. Viss servis bar mikrofoner. Om de ville avlyssna någons samtal så serverades mat och kaffe från sådan servis, som givetvis såg ut som den övriga servisen.
En skröna kanske, men ett par som skulle få till det flyttade ihop sängarna till en dubbelsäng. Några minuter senare knackade städerskan på och särade sängarna igen.
Mina släktingar bosatta i Estland var tvungna att söka tillstånd för att få resa till Tallinn. En krånglig procedur som dessutom kostade pengar. Vi som är fria tar för givet att vi kan åka fritt mellan Malmö-Kristianstad, Eskilstuna-Stockholm. Men så var det inte då i Estland – KGB skulle veta allt.
Jag minns att mina släktingar sade att det var 13 års väntetid för att få en fast telefon installerad och 18 år för att få köpa en bil.
Pengar fanns, men det fanns inget att köpa. Man köade för att det var kö någonstans, kanske finns det något där att köpa. Fanns det spik så köpte man allt de hade, för att det gick att använda som betalningsmedel till andra varor. Vi har det ganska bra i den fria världen.
Tidigt 80-tal var längtan och nyfikenheten för stor för min far. Han chansade utan tillstånd att ta sig till Kavastu. Han åkte tillsammans med släktingar i en privatbil på småvägar till byn han lämnade för dryga 40 år sedan. Farfar bodde fortfarande kvar i samma hus som min far växte upp i.
Det var en stark upplevelse för min far. Att få återse huset, omgivningarna där han hade sin uppväxt, där han som barn sprang runt och lekte innan livet tog en abrupt vändning.
Hemmet såg ut ungefär som när han lämnade det. På gården hade träden givetvis vuxit sig stora, men stenarna och matkällaren på gården var så mycket mindre än vad han mindes.
Estland blev ett fritt land 1991 och min far var pionjär att få tillbaka marken som ryssarna annekterat. Några år därefter lämnade han jordelivet.
Idag är det jag som ärvt allt efter honom; mark, skog och hus uppförda strax efter det att Estland blev fritt. Jag förvaltar det väl och jag vet att han är stolt där uppe i himlen när han ser hur välskött allt är. Jag tillbringar ungefär 1/3-del av min tid i Estland under perioden april-september och trivs hur bra som helst – så bra att jag till och med skulle kunna emigrera dit.
Men nu var det det där med egna index.
Jag nämnde i texten ovan att min far återvände till Kavastu efter 40 år. Hans minnesbild överensstämde överlag med hur det såg ut när han lämnade Estland 1944. Men på flera punkter skilde det sig. Bland annat nämnde jag matkällaren och stenarna han mindes som att det var större.
Så är det på börsen. Man minns olika situationer, men man minns inte exakt och i vilka sammanhang. Därför är det bra att använda historiens olika mätvärden på börsen.
Översålt? Hur översålt? Och hur länge brukar det hålla på? (”Översålt” blir det efter en dålig period på börsen och motsatsen heter ”överköpt”.)
Vi kan även ta liknelsen att segla Sandhamn-Visby. Vi har målet, men under resans gång, var är vi? Kanske det är värt att ta en liten omväg för att få lite mer vind? Alla parametrar måste tas med, precis som på börsen.
Min resa med egna index startade i mitten av 80-talet. På den tiden var det papper, penna och kalkylator som gällde. Ung, nyfiken och hungrig experimenterade jag friskt bland alla de möjligheter som fanns.
Orsaken till detta var att då fanns det inte särskilt mycket tillgängliga index eller indikatorer, vilket är fallet idag. Jag ville helt enkelt skapa något banbrytande som skulle hjälpa mig att få en konkurrensfördel.
Mycket tid lades ned och det gick väl sådär. Ett index stack ut i alla fall, framförallt i samband med börskraschen 1987. Två börsdagar innan den svarta måndagen 19 oktober gav indexet starkt sälj i en trebottensignal. I mitten av december samma år en kraftig fyrtoppsignal för köp. Klockrent signalvärde!
Det är ett index som jag har fört sedan dess. Det är också enda indexet jag har kvar från den tiden. Dess namn blev ”HSI” (efter en kompis registreringsnummer på bilen). HSI tjänstgör hos mig som ett kortsiktigt momentumindex som anger trolig kortsiktig riktning tills andra signaler ges, eller motsatsen bevisats. Det gäller även att kunna tyda de signaler som ges av HSI.
Sedan 80-talet har det varit ganska lugnt med att forska i nya index. Men statistik jag har idogt fortsatt att föra och därtill all tänkbar daglig statistik om börsen.
När det gäller egen dator var jag ganska sen på det. Först i januari 2000 köpte jag min första, en stationär IBM-dator. Det fanns dock en hel del datakunskap som jag byggt upp från kvällskurser dessförinnan. Jag hade dessutom gått en grundkurs i Excel.
Så sakteliga började det mödosamma arbetet att digitalisera statistik som jag hade lagrat på mig genom åren. Jag började även så smått att utöka insamlingen av ny relevant börsstatistik.
Den tidens hemsidor var inte lika bra som idag, och framförallt inte lika många och utförliga. Vi pratar om tiden före födelsen av Facebook, Instagram, Twitter och andra sociala medier.
Jag började bevaka alltmer bolag på långa aktietrender för att vid utgången av 2011 följa samtliga bolag på Large/Mid/Small Cap. Jag lade nu in slutkurserna varje vecka på dem alla i Excel.
Under åren utökade jag samtidigt inhämtningen av all dess statistik som kunde vara till behjälplighet för att i en framtid kunna sätta bättre och mer pricksäkra prognoser om var börsen var på väg, för att inhämta information om hur jag ska ligga allokerad mot börsen.
Man kan inte med hjälp av statistik säga var börsen är på väg, men med statistik och trender så kan man i alla fall ställa prognoser tills motsatsen bevisats. Lägg därtill en korrekt riskhantering.
Vi kan lugnt konstatera att det är långt ifrån alltid som meteorologernas prognoser faller rätt, men ganska ofta och på ett ungefär. Och på börsen räcker det väldigt långt.
Det som driver mig framåt är att finna nya vägar, ännu mer säkra vägar att färdas på. Att arbeta för att göra ännu färre felbeslut vid investeringar – och det har verkligen gett resultat. Mer om det i kommande blogginlägg. Trots att depån vuxit kraftigt i kronor så har inte affärerna blivit fler och snittnotan är densamma som för 3-4 år sedan.
Jag är fullt medveten om att ute på marknaden finns numera mängder av olika index som är fullt användbara. Problemet är bara att de säger samma sak samtidigt. För min del tycker jag det är viktigt att leva sig in i ett index och veta hur det har signalerat historiskt. Och framförallt ge ett annat signalvärde än de som redan finns på marknaden.
Något som stod klart för mig år 2004, när jag började analysera mig själv, marknaden, marknadens misstag, trender och egna tidigare effektuerade affärer, var; gör man som alla andra, så blir resultatet precis som alla andras. För att bli framgångsrik måste man göra något som andra inte gör.
Att inte bli allt för påverkad av andras analyser och åsikter är en väldigt viktig grundsten för att lyckas på aktiemarknaden.
Det gäller att göra investeringsbesluten mekaniska och med minimal inblandning av känslor. Det gäller även att ha stenkoll på vad man gör och varför. Lägg därtill en strikt riskhantering.
Utbudet av information gällande börsen och företag har ökat och ökar kraftigt och kommer så även att göra i en framtid. Antalet tyckare i media, blogginlägg, poddar etc kommer även där att ge ännu mer brus som kan ställa till det för vilsna investerare. Och här står vi; hur ska vi sålla bland informationen och fatta rätt investeringsbeslut?
För mig är det tämligen lätt att investera – jag struntar i andras tyckande. Jag undviker att läsa alltför mycket ”lull-lull” om börsen. Det finns sådana oerhörda mängder ”informationsspam” därute. Vad är det som säger att den som skriver/säger något har rätt i sina antaganden och analyser?
Informationsflödet in för min del är oftast korta sakliga releaser, Twitter, Svenska Dagbladet Näringsliv samt en och annan stund framför webb-TV. När det gäller Twitter försöker jag följa nyhetsbyråer och personer som lägger ut råfakta utan att vinkla egen tro.
Jag gillar ”råsiffror”, ofriserade siffror som man kan bygga trender på, helt oförstörda av andras tolkning. Tjänsten Börsdata passar mig som hand i handsken när det gäller den fundamentala analysen av företag. Men för att bedöma marknadsriktning kräver jag annat än Börsdata.
Som jag nämnt tidigare använder jag mig av index, egenkomponerade sådana. Jag som är en ensaminvesterare, helt utan stab, har begränsad möjlighet att bedöma makroläget rent kunskapsmässigt (som stora finanshus har). I USA har finanshusen dessutom tusentals anställda för att lösa den uppgiften, ändå kan det gå så fel för dem. Vi minns alla Lehman Brothers.
För min del läser jag av marknadens ”DNA” för att bedöma marknadsriktning såväl kort- som långsiktigt. Jag kanaliserar den informationen i egna index. Mycket bygger på trender, historiska utfall, viss makro samt marknadens allokeringar. Till det ska ställas risk/möjlighet och en glasklar strategi vilka bolag jag får äga och inte äga samt när. Det handlar för min del om att äga fundamentalt starka bolag i upptrend, gärna med utdelning, samt vid rätt tillfälle (när de förmodas vilja stiga mer än aktieindex som helhet).
För fem år sedan pendlade min depå mellan att äga 25-40 olika bolag. Idag har depån vuxit och pendlar mellan 50-60 olika bolag. Mer än så lär det inte bli. Det finns bara runt 270 bolag på Large/Mid/Small Cap, som är min huvudsakliga spelplan.
Fördelen med egna index är att de är helt opåverkade av andras tyckande och avspeglar börsens styrka/svaghet. När man bygger ett eget index gäller det att tänka i logiska banor och samtidigt vara kreativ i tankarna. Man får bygga en hel del grundstenar och sedan testa sig fram och i mitt fall lägga olika vikt på olika parametrar. Sist men inte minst, hur ska man tolka indexet rätt?
Det kortsiktiga momentumindexet HSI har jag exponerat på Twitter och blogg sedan jag började skriva på Twitter för dryga fem år sedan. Sedan årsskiftet har jag börjat exponera ytterligare ett index på Twitter. Jag kallar det för FLOW och har fått en hel del frågor om det.
Insamlingen av all tänkbar statistik under åren är numera en fantastisk tillgång. Att jag successivt har utökat insamlingen genom åren gör att jag idag har ett ännu större urval att välja mellan när jag skapar algoritmer till olika index.
När jag arbetade med index på 80-talet hade jag ingen möjlighet till datakraft och heller ingen möjlighet att backtesta skapelserna. Jag hade heller inte särskilt mycket statistik bakåt. Så kan det även vara till viss del idag när det gäller backtestning. Jag fyller ju hela tiden på mitt förråd av statistik och det senaste tillskottet är så ungt som vid senaste årsskifte.
Man kan säga att statisikbanken blir allt tyngre och jag får ännu mer att laborera med i en framtid.
Indexet FLOW, som jag har börjat exponera på Twitter, har jag kört under de senaste tre åren med väldigt bra resultat. Jag har i vinter backtestat det bakåt till 2010. Men längre än så kan jag inte eftersom jag inte har komplett statistik.
I indexet har jag lagt relevant statistik om den svenska börsen. Jag har liksom tidigare index HSI viktat indatan olika för att ge så bra och tydligt information som möjligt. Det är tolkningen av detta FLOW som är lite ovanligt. Y-axeln kan stiga hur högt som helst – indexet roterar alltså inte runt något medelvärde som indexet HSI gör.
Tolkningen är enkel; när FLOW-index klumpar ihop sig så är det ett signalvärde att börsen troligtvis är på väg att byta riktning. Det kan handla om en kortare rekyl på någon månad/månader eller en stor trendvändning.
Index FLOW ingår numera i min flora av index för att bedöma hur jag ska ligga exponerad mot börsen. Vad tidningarna skriver och vad andra säger är för mig bara in i ena örat och ut genom det andra.
Vad sägs om detta till exempel, hur ska man tolka det? Från gårdagens Twitterflöde:
Men, något som jag alltid måste beakta när det gäller min allokering är:
- Börsen stiger alltid över tid
- Vad säger cykler och trender
- Pengarna som jag avsatt till börsen har för avsikt att ligga där och förränta sig och ska bara tas bort från aktiemarknaden om risken för stor nedsida finns
- Bolagen som finns i portföljen går i snitt +2 %-enheter bättre än index varje månad
När jag ser signaler om försvagning, vill jag se starka sådana för att allokera bort aktier mot kontanter. Ibland struntar jag i signalerna eftersom de inte är tillräckligt starka i förening.
Beroende på hur alla de olika index signalerar så är min nedspekulation att sälja av lite. Oftast runt 10-20 %, det vill säga att jag fortsatt ligger 80-90% investerad mot aktiemarknaden. Jag vet att min portfölj innehåller 50-60 bolag som investerare gärna vill allokera till och att de gärna gör det vid rekyllägen.
Med hjälp av långa trender, systematisk fundamental analys och klara regler hur jag får arbeta på börsen så blir resultatet fantastiskt.
Den översta bilden är index Stockholm FLOW och den understa bilden är Stockholm OMXSPI:
Jag har ringat in några ”klumpningar” som varit de senaste två åren.
Detta index använder jag i förening med andra index och om de alla signalerar samma sak i förening, då agerar jag kraftfullt.
Men varför inte använda index som redan finns publikt som används av andra? Det skulle vara mycket enklare, eller?
Svaret är enkelt; gör man som alla andra, så blir resultatet som alla andras och det är jag inte intresserad av.
Låter det här komplicerat med egna index? Kanske, men också lönande. I grunden gäller dock fundamentalt starka bolag i upptrend, gärna med utdelning.
Med den enkla meningen kommer man väldigt långt. Lägg där till en placeringsstrategi som heter duga, då kommer man extremt långt avkastningsmässigt.
/KAVASTU
Nu kan du föranmäla intresse till höstens Kavastus Trender 2019 via vår intresseanmälan.